Citat - Om självkänsla och beröring

För dem vilkas 'jag' är dött
kan man ingenting göra

Men man vet aldrig
om 'jaget' hos en viss bestämd människa
är dött
eller bara medvetslöst
Om det inte är alldeles dött
kan det
liksom av en injektion
bringas till liv igen av kärleken
Men bara
av den fullkomligt rena
kärleken
Kärleken utan minsta spår
av nedlåtenhet
För den minsta grad av förakt
leder brådstörtat mot döden

Då 'jaget' såras utifrån
gör det först motstånd
det bittraste motstånd
motstånd till det yttersta
som ett djur som värjer sig

Men så snart 'jaget' är till hälften dött
önskar det sig nådastöten
och glider villigt in
i medvetslöshet

Om då kärlekens beröring väcker det
förnimmer 'jaget' ytterligare smärta
en smärta som väcker vrede
och ibland hat
mot den som tillfogat smärtan

Det händer också att kärleken hos välgöraren
inte är ren
Då sjuder det bittraste hat
berättigat hat
hos 'jaget'
som - återuppväckt av kärleken -
genast tillfogas nya sår av föraktet

Den människa vars 'jag' har dött
är däremot inte det minsta besvärad
av den kärlek man visar honom
Alltefter omständigheterna blir han
tillgiven som en hund
eller finner
med samma likgiltighet som en katt
vad som helst självfallet

Han upptar utan minsta samvetsbetänkligheter
all energi hos den som sysselsätter sig med honom

Olyckligtvis riskerar alla samariter
att till klienter få
framför allt folk utan samvete
och särskilt
människor vars 'jag' är dödat

ur: Simone Weil (1954) Tyngden och Nåden s.70