Balsaminer
är blommor som exploderar
De växer på landet, i diken
nära vatten och vid brunnar
Pelagoner
är blommor som aldrig dör
De dör inte av brist på vatten
eller av brist på kärlek
De dör inte ens om man hatar dem
av hela sitt hjärta
Jag föredrar balsaminer
Men jag hatar inte pelagoner
Pelagoner överlever i alla fall
Endast balsaminerna exploderar
fredag 26 februari 2010
lördag 17 oktober 2009
Det är mycket möjligt att vi verkligen älskar varandra
Men
Jag minns inga ord som yttrades den dagen
Bara en överensstämmelse i rörelserna när vi rörde oss runt det osagda
Inte tystnad Inte ännu
Snart kommer den
Saknaden Den värsta
Jag väntar
Jag låter den komma
Den går rakt igenom väggar och dörrar
Den når mig genom murar,
Rakt genom märg och ben
Det är ingen idé att stänga till och gömma sig
Det har jag lärt mig
Så länge har jag nu äntligen levt
Jag lägger mig raklång på golvet
Jag hör din röst
Jag känner kylan som kryper längst golvet
Och tänker: “Det är dags att täta listerna”
Jag minns inga ord som yttrades den dagen
Men jag minns exakt det ögonblick då jag kände värmen från dina händer
Jag minns exakt det ögonblick då jag lade huvudet mot ditt bröst
Och det exakt det ögonblick då du kysste mig lätt mot tinningen
Saknaden Den värsta
Sitter på sängkanten och sjunger
Nynnar gamla visor
Kryper ner under täcket och vill värma sig mot min hud
Men jag ligger inte vaken och väntar
Jag har inte längre lust att trösta gamla minnen
Jag sover på din arm
Med min hand i din hand
Det regnar, åskar och blixtrar
Vädret är inte en efterhandskonstruktion
Hagelskurarna smattrar mot fönstret
Vädret är som det är
Jag somnar på din arm
Med min hand i din hand
Sedan hoppar jag jämfota
Hopp
Hopp
Hopp
Men
Jag minns inga ord som yttrades den dagen
Bara en överensstämmelse i rörelserna när vi rörde oss runt det osagda
Inte tystnad Inte ännu
Snart kommer den
Saknaden Den värsta
Jag väntar
Jag låter den komma
Den går rakt igenom väggar och dörrar
Den når mig genom murar,
Rakt genom märg och ben
Det är ingen idé att stänga till och gömma sig
Det har jag lärt mig
Så länge har jag nu äntligen levt
Jag lägger mig raklång på golvet
Jag hör din röst
Jag känner kylan som kryper längst golvet
Och tänker: “Det är dags att täta listerna”
Jag minns inga ord som yttrades den dagen
Men jag minns exakt det ögonblick då jag kände värmen från dina händer
Jag minns exakt det ögonblick då jag lade huvudet mot ditt bröst
Och det exakt det ögonblick då du kysste mig lätt mot tinningen
Saknaden Den värsta
Sitter på sängkanten och sjunger
Nynnar gamla visor
Kryper ner under täcket och vill värma sig mot min hud
Men jag ligger inte vaken och väntar
Jag har inte längre lust att trösta gamla minnen
Jag sover på din arm
Med min hand i din hand
Det regnar, åskar och blixtrar
Vädret är inte en efterhandskonstruktion
Hagelskurarna smattrar mot fönstret
Vädret är som det är
Jag somnar på din arm
Med min hand i din hand
Sedan hoppar jag jämfota
Hopp
Hopp
Hopp
lördag 3 oktober 2009
Man kan
åtminstone för en stund
få för sig
att en människa
är intelligent
bara för att hon bär
glasögon
Det kan dröja ett tag
innan man inser
hur det egentligen
ligger till
Då kanske man redan har hunnit agera
i enlighet
med det felaktiga
antagandet
ur: Dimbeley & Burton (2005) Kommunikation är mer än ord Lund: Studentlitteratur s.76
åtminstone för en stund
få för sig
att en människa
är intelligent
bara för att hon bär
glasögon
Det kan dröja ett tag
innan man inser
hur det egentligen
ligger till
Då kanske man redan har hunnit agera
i enlighet
med det felaktiga
antagandet
ur: Dimbeley & Burton (2005) Kommunikation är mer än ord Lund: Studentlitteratur s.76
onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
Jung och ankorna
Jag ville så förtvivlat gärna
nå ett visst mål i mitt eget liv
men jag var för blyg
för att sträcka ut handen
och gripa efter det
Då råkade jag besöka Jung
just som han matade ankorna
och fick se en liten blyg anka
som kom närmare
och ville ha en bit bröd
men som alltid blev rädd
för de andra ankorna
och drog sig undan
Jung såg henne
och kastade en brödbit särskilt åt henne
men hon simmade nervöst undan
kom tillbaka
men försent
Det hände två eller tre gånger
Då vände sig Jung bort och sa:
"Ditt dumma kräk då får du vara hungrig
om du inte har mod att ta det!"
Efteråt frågade jag Jung
om han hade sagt så med avsikt
Han svarade att han bara hade tänkt på ankan
och inte hade haft någon aning om att det stämde
med min situation
ur: Marie-Louise von Franz (1985) Skuggan och det onda i sagan s.210
nå ett visst mål i mitt eget liv
men jag var för blyg
för att sträcka ut handen
och gripa efter det
Då råkade jag besöka Jung
just som han matade ankorna
och fick se en liten blyg anka
som kom närmare
och ville ha en bit bröd
men som alltid blev rädd
för de andra ankorna
och drog sig undan
Jung såg henne
och kastade en brödbit särskilt åt henne
men hon simmade nervöst undan
kom tillbaka
men försent
Det hände två eller tre gånger
Då vände sig Jung bort och sa:
"Ditt dumma kräk då får du vara hungrig
om du inte har mod att ta det!"
Efteråt frågade jag Jung
om han hade sagt så med avsikt
Han svarade att han bara hade tänkt på ankan
och inte hade haft någon aning om att det stämde
med min situation
ur: Marie-Louise von Franz (1985) Skuggan och det onda i sagan s.210
tisdag 22 september 2009
Då skuggorna avtar
och inte mer finns till
blir ljuset som lever kvar
skuggan till ett nytt ljus
Om man flyttar sig ett steg
flyttar sig skuggan ett steg
Hur man än vrider sig
Vrider sig skuggan på samma sätt
Det är just det som är poängen med att ha en skugga
En skugga följer dig överallt
Som Peter Pan blev varse
när han förlorade sin skugga
och träffade Lena (Jung: När han träffade sin Anima)
Lena sydde fast hans skugga igen
Hon fäste Peter Pans undflyende skugga med sytråd vid konturerna av hans barnsliga personlighet
Sen gick det som det gick
Peter Pan vägrade som bekant att bli vuxen
och inte mer finns till
blir ljuset som lever kvar
skuggan till ett nytt ljus
Om man flyttar sig ett steg
flyttar sig skuggan ett steg
Hur man än vrider sig
Vrider sig skuggan på samma sätt
Det är just det som är poängen med att ha en skugga
En skugga följer dig överallt
Som Peter Pan blev varse
när han förlorade sin skugga
och träffade Lena (Jung: När han träffade sin Anima)
Lena sydde fast hans skugga igen
Hon fäste Peter Pans undflyende skugga med sytråd vid konturerna av hans barnsliga personlighet
Sen gick det som det gick
Peter Pan vägrade som bekant att bli vuxen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)