Jung och ankorna

Jag ville så förtvivlat gärna
nå ett visst mål i mitt eget liv
men jag var för blyg
för att sträcka ut handen
och gripa efter det

Då råkade jag besöka Jung
just som han matade ankorna
och fick se en liten blyg anka
som kom närmare
och ville ha en bit bröd
men som alltid blev rädd
för de andra ankorna
och drog sig undan

Jung såg henne
och kastade en brödbit särskilt åt henne
men hon simmade nervöst undan
kom tillbaka
men försent

Det hände två eller tre gånger

Då vände sig Jung bort och sa:
"Ditt dumma kräk då får du vara hungrig
om du inte har mod att ta det!"

Efteråt frågade jag Jung
om han hade sagt så med avsikt
Han svarade att han bara hade tänkt på ankan
och inte hade haft någon aning om att det stämde
med min situation

ur: Marie-Louise von Franz (1985) Skuggan och det onda i sagan s.210