lördag 17 oktober 2009

Det är mycket möjligt att vi verkligen älskar varandra
Men
Jag minns inga ord som yttrades den dagen
Bara en överensstämmelse i rörelserna när vi rörde oss runt det osagda
Inte tystnad Inte ännu

Snart kommer den
Saknaden Den värsta
Jag väntar
Jag låter den komma

Den går rakt igenom väggar och dörrar
Den når mig genom murar,
Rakt genom märg och ben
Det är ingen idé att stänga till och gömma sig
Det har jag lärt mig
Så länge har jag nu äntligen levt

Jag lägger mig raklång på golvet
Jag hör din röst
Jag känner kylan som kryper längst golvet
Och tänker: “Det är dags att täta listerna”

Jag minns inga ord som yttrades den dagen
Men jag minns exakt det ögonblick då jag kände värmen från dina händer
Jag minns exakt det ögonblick då jag lade huvudet mot ditt bröst
Och det exakt det ögonblick då du kysste mig lätt mot tinningen

Saknaden Den värsta
Sitter på sängkanten och sjunger
Nynnar gamla visor
Kryper ner under täcket och vill värma sig mot min hud
Men jag ligger inte vaken och väntar
Jag har inte längre lust att trösta gamla minnen

Jag sover på din arm
Med min hand i din hand
Det regnar, åskar och blixtrar
Vädret är inte en efterhandskonstruktion
Hagelskurarna smattrar mot fönstret
Vädret är som det är

Jag somnar på din arm
Med min hand i din hand

Sedan hoppar jag jämfota
Hopp
Hopp
Hopp